Höstens färger börjar göra sig gällande och jag finner det alldeles underbart. Jag börjar undra om inte detta är den bästa tiden på året? Våren har tidigare varit min favoritårstid men nu har nog hösten minsann gått förbi. Min svaghet för den ulliga fibern kan vara en bidragande orsak till denna omvälvning tror jag. I år känner jag mig laddad med energi från sommarens soliga (om än alldeles för få) dagar och jag är redo att ta mig an vintern. Till min egen överraskning. Jag längtar efter att få gosa in mig i mina varma, mjuka och kanske framförallt ulliga koftor och tröjor. Det är med längtan som jag har sneglat på dem där de hängt, undanskuffade och hoptryckta på ena sidan av den alltför trånga klädställningen. Nu ska de luftas av och bäras, med stolthet.

Det känns lite tokigt att prata högt om denna kärlek men det är vad det är, kärlek till fibrer och färg. När jag och mina goda vänner, Anna och Camilla, var iväg på Uppstickaren i Helsingborg, som förövrigt var jättetrevligt, så inledde en av garnleverantörerna med att säga att han var garnsexuell. Smaka på det ordet. Ja, jag vet inte om jag vill gå så långt och säga jag är det men jag har utan tvekan en oerhörd kärlek och lust för fiber och färg. Sen om vi väljer att kalla det garntok, fiberkär eller garnsexuell – ja det kvittar kanske?

Det jag vill säga med detta inlägg är att med höstens intågande så har inspirationen till att sticka kommit tillbaka till mig. Något jag de senaste veckorna eller månaderna ganska mycket tappat lusten för. Det har helt enkelt inte funnits något som driver mig till att plocka upp stickorna. I de fall jag gjort de så har jag snabbt lagt av. Det, åtminstone för oss i stickkretsar, bekanta tillståndet startitis har gjort sig gällande. Det är säkert ett 10-15 tal nystartade projekt som övergivet ligger på olika platser i huset och de har ett par saker gemensamt. Först och främst har de haft en alltför kort smekmånad och vidare kommer de nog tyvärr gå samma öde till möte – ufolådan. Kanske borde jag frigöra dem (och mig själv) genom att repa upp dem. Ja, det blir nog bäst eller vad säger du?

Jenny