Jag har flera dåliga egenskaper. Självklart har jag en och annan bra också! Sen finns det egenskaper som kampar i bägge läger – den berömda envisheten till exempel. När det gäller att komma på mönsteridéer kommer den mycket väl till pass och då kan jag kalla den bra. Jag ger mig inte förrän jag har en lösning (Eller tappar intresset för att hitta en lösning 
) Denna gång har jag funnit en lösning på min Echo scarf och än så länge ser det riktigt bra ut! Så bra att jag nästan är lite (läs mycket) exalterad över att pröva denna lösning på nya mönsteridéer. Men. Jag vet och jag lovar! Först en Echo scarf, sen…
Morgondagen ska jag skriva ihop två mönster, lämna ut Anemone för provstickning och sticka lite mer på min Echo scarf. Jag hoppas jag får vädret på min sida, så kan jag uppdatera med lite bilder på hur lösningen ser ut!
Jag utlovade ett blogginlägg om en slätstickad sjal i garnklubbsgarnet Sam och jag har nu påbörjat denna resa. Det har inletts med en hel del frustration. Hur kan något så enkelt som lite slätstickning vålla frustration undrar ni kanske då? Jo, det handlar om att jag ville ha ett slätstickat parti, utan mittsektionsökning. Jag ville inte kasta på många maskor på en gång för då blir fallet inte som jag tänkt mig. Jag har funnit att om jag ökar med sex maskor, tre per kantsida så blir det snyggt. Däri ligger inte problemet. Men börjar jag med säga 2-3 maskor och ökar utifrån det, så får jag en kiteliknande form. Ogillar. Kastar jag på lite fler, 9-10, så syns den provisionella starten i efterhand. Jag får nog klura lite till på hur jag ska lösa detta på ett sätt som tilltalar mig bättre.
Vad det gäller garnet så förstår jag inte riktigt hur den kan listas som sport weight. Nu stickar jag på 4 mm och har en stickfasthet som mer motsvarar worsted weight. Mycket märkligt! Färgen melerar sig fint utan att framstå som spräckligt. Precis som jag ville ha det.
