Som ni kanske har märkt så har den gamla webbshoppen varit inaktiv rätt länge och det beror på en krasch som ägde rum i höstas. Under julledigheten fick jag den där lilla extra tiden som jag trodde jag behövde för att försöka hitta vad som gått fel. Men nej. Jag har verkligen ingen aning om vad som gått fel och vad jag kan göra för att återställa det. SÅ! Ut med det gamla och in med det nya. Eller ja, fungerande åtminstone. En etsy shop. Välkommen in och botanisera bland mina garner igen!
För er som bor i Lund eller Malmö, och som brukar möta upp mig på Stickcafét. Använd koden “fraktfritt” när ni checkar ut så kommer vi överens om att träffas någonstans. Jag brukar vara på plats i Malmö en gång i veckan.
God fortsättning på det nya året
/Jenny
Jag har flera dåliga egenskaper. Självklart har jag en och annan bra också! Sen finns det egenskaper som kampar i bägge läger – den berömda envisheten till exempel. När det gäller att komma på mönsteridéer kommer den mycket väl till pass och då kan jag kalla den bra. Jag ger mig inte förrän jag har en lösning (Eller tappar intresset för att hitta en lösning 
) Denna gång har jag funnit en lösning på min Echo scarf och än så länge ser det riktigt bra ut! Så bra att jag nästan är lite (läs mycket) exalterad över att pröva denna lösning på nya mönsteridéer. Men. Jag vet och jag lovar! Först en Echo scarf, sen…
Morgondagen ska jag skriva ihop två mönster, lämna ut Anemone för provstickning och sticka lite mer på min Echo scarf. Jag hoppas jag får vädret på min sida, så kan jag uppdatera med lite bilder på hur lösningen ser ut!
Jag utlovade ett blogginlägg om en slätstickad sjal i garnklubbsgarnet Sam och jag har nu påbörjat denna resa. Det har inletts med en hel del frustration. Hur kan något så enkelt som lite slätstickning vålla frustration undrar ni kanske då? Jo, det handlar om att jag ville ha ett slätstickat parti, utan mittsektionsökning. Jag ville inte kasta på många maskor på en gång för då blir fallet inte som jag tänkt mig. Jag har funnit att om jag ökar med sex maskor, tre per kantsida så blir det snyggt. Däri ligger inte problemet. Men börjar jag med säga 2-3 maskor och ökar utifrån det, så får jag en kiteliknande form. Ogillar. Kastar jag på lite fler, 9-10, så syns den provisionella starten i efterhand. Jag får nog klura lite till på hur jag ska lösa detta på ett sätt som tilltalar mig bättre.
Vad det gäller garnet så förstår jag inte riktigt hur den kan listas som sport weight. Nu stickar jag på 4 mm och har en stickfasthet som mer motsvarar worsted weight. Mycket märkligt! Färgen melerar sig fint utan att framstå som spräckligt. Precis som jag ville ha det.
Efterlängtad som få, denna sommar och ledighet. Höstens, och framförallt vårens, tuffa tempo satt i kroppen och när jag väl blev ledig lyckades jag inte ta mig för särskilt mycket de första två veckorna. Jag hade en riktig idétorka på nya designer och det kändes som allt jag kom mig för att prova faljerade. Men så kom vår efterlängtade resa till Frankrike där vi skulle fira 10 års bröllopsjubileum. Semester utan barn är verkligen en lyx och det har tidigare inträffat – aldrig. Just ja, det var första gången och det var helt underbart! Provence blev den återhämtning som vi båda behövde för att kunna njuta av barnen (utan att vara grinig) och varandra igen. Och för mig kom lusten till att sticka, designa, ja allt som rör denna underbara garnsliga besatthet tillbaka.
Nu är Anemone nummer två är kommen av pinnarna och efter det sprudlar jag av nya idéer. Startitis råder! Jag prövar allt från nya spetsidéer, cowls i olika utformningar och det som stickas på mest frekvent fär tillfället är en lite enklare sjal. Idén till denna kom mitt i natten. Som den ankmamma jag är vaknar jag då och då av obeahagliga drömmar som berör barnen och detta skedde igen för någon natt sen. Det var kvavt och efter att ha vänt på mig och fluffat kudden otaliga gånger bestämde jag mig för att stå upp och gå ner för att sticka en stund. Väl i vardagsrummet passerade jag de där nystanen i Butterfly som jag härvat upp några dagar tidigare och som ännu inte berättat vad de ville bli. Att de skulle agera i par stod klart efter besöket till Chagallmuséet där hans målningar om Le Cantique des Cantiques (höga visan på svenska tror jag) berörde mig starkt. Men nu, mitt i natten när jag såg dem fick jag en idé. Jag tog papper och penna och började skissa. Efter att ha prövat lite olika tekniker på att få rätt ökning, bredd men inte djup, kastade jag på auberginefärgen för en slätstickad början. Nu är det inte säkert denna idé blir något att sticka fler av, men jag gillar hur det ser ut. En slät början, en övergång i rosa, lite struktur och sen vet jag inte mer. Ja, för jag har redan frångått det jag ritade upp. Vissa saker fungerar bara på papper Kanske borde jag upprepa den rosa kanten? Eller kan jag bara övergå i något annat mönster efter? Vad tycker du?
I veckan kommer jag att uppdatera min webbshop med ett set av helt fantastiska knappar. De är handgjorda av fallna grenar och materialen varierar, ek, cederträ, magnolia eller hickory. Knapparna finns i olika storlekar men de flesta är för aran/chunky koftor. Det finns även ett fåtal sjalnålar som kommer läggas us. Detta är unika knappar som får din handstickade kofta att verkligen sticka ut!
Utöver detta kommer butiken att uppdateras med lite nyfärgade garner. Om ni har önskemål om kvalitet & färger, så är det läge att passa på före måndag, för då är det dags att färga lite. 
Sen måste jag visa upp mitt senaste projekt, jag har drabbats av hybris är jag rädd för detta är verkligen ett evighetsprojekt. Hazumi gör sig verkligen till färgstickning har jag upptäckt och det blir jämnt och fint.
Scarfversionen: ca 200 m av fingering eller DK tjocklek.
Shoulderetteversionen: ca 1 härva hazumi, 425 löpmeter fingering tjocklek.
Mönstersläpp: Hösten 2011
Höstens färger börjar göra sig gällande och jag finner det alldeles underbart. Jag börjar undra om inte detta är den bästa tiden på året? Våren har tidigare varit min favoritårstid men nu har nog hösten minsann gått förbi. Min svaghet för den ulliga fibern kan vara en bidragande orsak till denna omvälvning tror jag. I år känner jag mig laddad med energi från sommarens soliga (om än alldeles för få) dagar och jag är redo att ta mig an vintern. Till min egen överraskning. Jag längtar efter att få gosa in mig i mina varma, mjuka och kanske framförallt ulliga koftor och tröjor. Det är med längtan som jag har sneglat på dem där de hängt, undanskuffade och hoptryckta på ena sidan av den alltför trånga klädställningen. Nu ska de luftas av och bäras, med stolthet.
Det känns lite tokigt att prata högt om denna kärlek men det är vad det är, kärlek till fibrer och färg. När jag och mina goda vänner, Anna och Camilla, var iväg på Uppstickaren i Helsingborg, som förövrigt var jättetrevligt, så inledde en av garnleverantörerna med att säga att han var garnsexuell. Smaka på det ordet. Ja, jag vet inte om jag vill gå så långt och säga jag är det men jag har utan tvekan en oerhörd kärlek och lust för fiber och färg. Sen om vi väljer att kalla det garntok, fiberkär eller garnsexuell – ja det kvittar kanske?
Det jag vill säga med detta inlägg är att med höstens intågande så har inspirationen till att sticka kommit tillbaka till mig. Något jag de senaste veckorna eller månaderna ganska mycket tappat lusten för. Det har helt enkelt inte funnits något som driver mig till att plocka upp stickorna. I de fall jag gjort de så har jag snabbt lagt av. Det, åtminstone för oss i stickkretsar, bekanta tillståndet startitis har gjort sig gällande. Det är säkert ett 10-15 tal nystartade projekt som övergivet ligger på olika platser i huset och de har ett par saker gemensamt. Först och främst har de haft en alltför kort smekmånad och vidare kommer de nog tyvärr gå samma öde till möte – ufolådan. Kanske borde jag frigöra dem (och mig själv) genom att repa upp dem. Ja, det blir nog bäst eller vad säger du?
Jenny
Då. Stress, nervositet och oro. Vintern och våren har varit lite av en prövning, både vad det gäller disciplin och organisation för mig men även för familjen. Helgerna har omvandlats till helig barntid där inga studier eller annat får inkräkta. För att lösa ett alltför uppbokat schema har jag funnit nätterna, en studerande och företagsdrivande trebarnsmammas enda utväg. Flera gånger har larmet ringt strax efter midnatt de senaste månaderna och jag har släpat mig ur sängen för att öva argumenterande tal, träna fullständig satslösning eller skriva på inlämningsuppgifter. Sista delkursen denna termin handlade om barns språkinlärning, ett mycket fascinerande område men när det ligger som sista delkurs innan sommarlovet, ja då är längtan efter ledighet som starkast och prestationen blir tyvärr därefter.
Nu. En vecka efter senaste tentainlämning så har jag det oförskämt bra. Jag vaknar på mornarna och känner mig utsövd. Ingen väckarklocka som bzz:ar timmar för tidigt, ingen oro som gnager i tankar och håller nattsömnen borta. Nu väntar månader av studieledighet och massa tid till familjen. Men, tid är även avsatt till att blåsa lite liv i företaget och nya idéer har redan börjat flöda.
De senaste dagarna har jag ägnat mig lite åt garnfärgning men främst har jag försökt skissa ner nya mönsteridéer på papper. Samtidigt försöker jag se om jag kan få vissa av de redan skissade idéerna att övergå till stickad form. En förvandling som är mycket svårare än vad man först tror. En skiss som verkligen gett mig huvudbry (och många gråa hår) är en påfågelinspirerad design. Jag kallar den även för ”dansken” för en dansk sedel stod för startskottet. Problemet jag har nu är att jag är helt på det klara med hur den ska se ut men ingen av provstickningarna matchar detta. Jag vet inte hur många gånger jag lagt upp, stickat lite och sen repat upp allt. Jag har jobbat på designen i flera månader och jag är fortfarande på skisstadiet. Frustrerande. Men ni som känner mig vet att envishet, på gott och ont, är lite av mitt signum och därför kommer jag fortsätta arbeta på ”dansken” till fullständig metamorfos har skett.
Andra idéer har klarat övergången från skiss till stickning bättre och har därför fått förtur vad det gäller mönstersläpp. Mitt tredje mönster, Season Blossoms, ska snart släppas. Ett mönster som jag förövrigt trodde var färdigt redan för två månader sen. Då var det en relativt okomplicerad scarf i rak modell men när jag skulle lägga till ökningarna som skulle ge storleken av en sjal kom istället idén att börja forma sjalen med short-rows för att få en halvmåneform (ja den formen ligger bättre över axlarna). Två månader senare är även den idén i hamn och mönstret är åter ute för provstickning. Jag skulle faktiskt behöva en eller två till, så om du är snabbstickad och saknar projekt för stunden så är du välkommen att höra av dig.
Nu ska jag lämna wordpress och bege mig till stickprogrammet, jag vaknade med ett par idéer som kanske kan få ”dansken” att anta stickad form.
/Jenny
Dagarna har den senaste tiden ägnats åt en retorik- och dramakurs. Verkligen en utmaning för mig. Vi har dock inte haft några lediga dagar vilket gjort att jag fått skjuta på garnfärgningen. Men med kursavslut i torsdags och ny kursstart på måndag, ja, då blir det faktiskt lite tid över till färgande. Fantastiskt skönt att helt och endast kunna hänge sig åt det. Jag är själv mycket nöjd med resultatet och det är flera härvor som det halvt står Jenny på Den där rönnbärsfärgade Nornir är helt underbar men jag är ju inne på koftor nu…., tre härvor summerbreeze fick lämna min låda och istället ge plats åt tre härvor Lemon twist. Först måste jag sticka klart min Devonshire men jag har endast en ärm kvar. Nästa mönster blir med största säkerhet en honeybee cardigan. Jag blev särskilt inspirerad av denna.
Huvudtemat för denna färgning gick dock i Tales of Otori. Det var nämligen så att Katrinas vinnande namnbidrag Nornir skulle färgas och hon ville ha två härvor för att kunna sticka en sommarkofta. Jag fick ett bokomslag att utgå från: och jag valde att ta fasta på det sjögröna och dimblå. Härvad ser den ut såhär:
